Så åkte vi ur EM på ett osmickrande sätt. Det tog inte lång tid innan mustaschen också åkte och nu kommer det dröja minst 1,5 år innan jag ens kan fundera på att bära mustasch. Men om två år är det VM i Sydafrika. Är Sverige med där, då vet både du och jag vad som gäller. Då är originalet, VM-mustasch tillbaka på allas läppar!

Over and out. 

För någon vecka sedan ägnades mina luncher åt sushi, salladsbufféer, lax och andra nyttigheter men nu har något hänt.

Senaste dagarna har jag ätit frysta microrätter för första gången på år. Vad som verkligen fick mig att fundera var dock dagens lunch. Plötsligt satt jag på en kvarterspizzeria, endast befolkad av andra tysta, ensamma män varav ett antal bar mustasch.

Flera frågor väcktes så klart: Hur fick pizzabagaren plats med tre sorters kött på pizzan? Varför fanns det bara Amelia och Se & Hör som lektyr när klientelet övervägande verkar vara män?  Men framförallt: Hur kunde mina matvanor förändras i princip över en natt?

Den enda stora förändringen i mitt liv den senaste tiden är mustaschen. Alltså måste detta vara orsaken. Det väcker nya frågor: Om nu mustaschen kan förändra mitt liv, har jag då kraft att förändra tillbaka det? Kommer jag kunna raka av mig mustaschen när EM är slut? Om ett par veckor vet vi. Tills dess tänker jag låta mustaschen styra mig till nya flottiga luncher.

Fy fan vad gött det satt med en 2-0 vinst över mästarna! Det är i såna här lägen skrockfullheten slår till för fullt: a) Ska jag behålla samma kalsonger på som idag? b) Ska vi hoppas att Lagerbäck och Andersson fortsätter ha kostym? c) Ska mustaschen behållas i denna längden eller få växa?

Svaren enligt mig är

a) Nej

b) Ja

c) Låt den växa. Spanien på lördag blir ingen barnlek. En riktigt tät och kliande överläppsbehåring håller fokus uppe. 

Keep growing!